En kort historia blir lång

Igår innan vi skulle iväg på utflykten så var jag på affären och handlade med mig lite smått och gott. Väl hemma så började jag packa upp från matpåsen och packa om till ryggsäcken, när ett sms pep till och tipsade mig om att ta med en påse ved också för säkerhets skull. Sagt och gjort, i min iver så slet jag fram en ny hopvikt plastpåse till veden och la den på bänken i köket. När ryggsäcken var packad så högg jag påsen och for ut i garaget och plockade med mig ved och lastade sedan in både ved, säck och mig själv i bilen. Då hittade jag inte bilnyckeln. Jag sprang in igen och letade på alla tänkbara ställen men ingen nyckel. För att komma mig iväg i tid så valde jag att ta reservnyckeln och tänkte att jag nog skulle hitta den andra nyckeln så snart jag kom hem igen.

Väl hemma efter den urmysiga eftermiddagen och kvällen i Serri så började jag åter igen att leta igenom alla möjliga ställen efter bilnyckeln, men den var spårlöst borta. Sökandet fortsatte idag på morgonen tills jag skulle göra frukost. Då ser jag nämligen en hopvikt plastpåse på bänken i köket, den som var tänkt till veden. Då fick jag mina aningar...:)

Jag slängde i mig frukosten, hoppade in i bilen och styrde åter mot Serri. Genom skogen och fram till sjön där jag igår hade lämnat kvar påsen med den överblivna veden;

Minsann, är det inte något välbekant som ligger där i botten?

Min nyckel!!! :)

Mycket riktigt. Jag hade tagit samma påse till veden som jag hade haft matvarorna från affären i. Jag minns att det var många påsar och grejer som skulle bäras in från bilen, så antagligen var det på grund av platsbrist i händerna som jag hade släppt ner bilnyckeln i påsen. Jag har ju ofta sån himla tur men här tycker jag att man kan snacka om bautatur!! Efter denna strapats så for jag lättat vidare på en mer behaglig strapats. Jag vandrade runt på gamla stigar, ängar och boplatser i jakt på lite fina bilder. Fotostrapatsen började dock på ett väldigt ovanligt vis, jag min svettklump tyckte nämligen att det var lite kyligt och var tvungen att ta på mig smurfmössan.

Slakkasjön i Serri naturreservat

Här har någon bott 

Dåtidens lås

Mossig sten

Aspar vid Vaikijauresjön

Innan fotostrapatsen var över så var ordningen återställd och svettklumpen visade åter sitt rätta jag; varm och svettig med smurfmössan under armen istället för på huvudet. :)