.JPG)
Sedan fem dagar tillbaka så ligger jag däckad i värsta flunsan på länge. I natt vred jag mig i plågor av den 39 gradiga febern. Alltså, jag minns inte ens när jag hade så hög feber senast. Det är med andra ord synd om mig. Jättesynd!! Ni som känner mig kan säkert ana hur mycket nässpray det har gått åt. Typ litervis.
Ända sedan jag var barn så har jag varit beroende av nässpray/näsdroppar och att vara täppt i näsan är bland det absolut värsta jag vet. Jag står inte ut. Ett av mina många traumatiska barndomsminnen handlar om just nästäppa och näsdroppar. Minnet är från ett besök med övernattning hos mormor och morfar i Luleå. Där och då så fick kära mormor för sig att hon skulle vänja mig av med näsdroppsfasonerna, så jag min stackare hade uppenbara problem med att somna den kvällen. Jag låg där i bäddsoffan i gästrummet och fräste och fräste så att snorpappershögen nådde nästan ända upp till sänggaveln från golvet, utan att nästäppan ville ge med sig. Mormor som inte kunde låta bli att höra mitt oljud tappade till slut tålamodet och kom instormande och deklarerade, kanske inte så högljutt men väldigt bestämt, att om jag inte slutade fräsa omgående så skulle jag komma att fräsa ut hjärnan. Jag som redan var nog traumatiserad över att bli nekad näsdroppar blev såklart megatraumatiserad när mormor släppte bomben att min egen hjärna hängde lite löst, för efter det är allting svart. Jag minns inget mer om vad jag tänkte eller kände men antagligen så lyckades jag somna till slut. Än i denna dag så är jag beroende av nässpray men jag har i alla fall insett en sak; att mormor bara skojade, inte kan man ju fräsa ut sin egen hjärna. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar