Väntans tider

Jajamen, du läste rätt! Jag går i väntans tider. Min gamla säng ska framöver få tjänstgöra som gästsäng i sonens gamla rum, så sent igår kväll släpade jag över den dit. När man är singel i skutan så flyttar man möbler på detta vis; man lyfter upp dem på en matta och drar. Jag har gjort det massor av gånger och oftast så går det lätt som en plätt, även när möblerna är stora och tunga.

Nu ekar mitt fula, gröna 90-tals rum tomt i väntan på den nya sängen som ska komma idag.

Det här är tredje gången en säng anländer till mitt hem från samma stora fina varuhus. Båda gånger tidigare så har säljaren försäkrat att de som kör ut försändelsen a) ringer 30 min i förväg  b) alltid kommer i par och bär in försändelsen åt en. Samma löfte fick jag denna gång och jag synar det misstänksamt, vilket jag också framförde till den stackars säljaren och förklarade varför. Första sängen stod nämligen ute på gården i regnet när jag kom hem på eftermiddagen, bara för ingen ringde så jag kunde komma hem och släppa in dem (om de nu var två stycken?). Som tur var så var sängen så väl inplastad att den inte hade tagit någon skada. Andra gången var det bara en stackare som kom, och han såg lite skev ut i ansiktet när jag frågade hur han skulle få in sängen helt ensam. Naturligtvis så klarade han inte av det utan var tvungen krypa till korset och be mig om hjälp. :)

Nu förstår ni bättre att jag verkligen går i väntans tider idag. Vanligtvis så tycker jag bäst om att ha rätt men idag hoppas jag faktiskt på det motsatta.